Jag heter Klara Insulander Björk och började på F 2002. Jag kom fram till år fyra i samma veva som Bolognaprocessen implementerades, så detta med masterprogram var lite nypåkommet och ganska flytande. Det blev en blandning av kurser inom bioteknik och reaktorfysik som i slutänden bedömdes motsvara ungefär en master i tillämpad fysik, som jag tog ut 2008 så vitt jag minns… det stämmer rätt bra med fem år på högskolan plus ett sabbatsår. Nu är jag forskare inom medicinsk strålningsvetenskap på Göteborgs Universitet.
Vad gör du i ditt nuvarande arbete?
Oh, det bästa med mitt arbete är att det inte finns en ”vanlig arbetsdag”. Det finns så många olika arbetsuppgifter; undervisning, handledning, konferenser och möten (både att delta och arrangera), forskningsförmedling till allmänheten, forskning… Och forskningen, i alla fall den som jag bedriver nu, kan vara så mycket olika; vissa dagar står jag i biokemilabbet och pipetterar mikrolitervolymer av DNA-lösningar, andra dagar sitter jag och programmerar, ibland dissekerar jag råttor, ibland mäter jag strålning, ibland diskuterar jag med kollegor, ibland sitter jag och skriver artiklar om alltihop. Dessutom har jag haft privilegiet att kunna delta i många kurser för att utveckla min kompetens.
Hur kom du från examen dit du är idag?
Det var en väldigt krokig väg… Jag gjorde mitt exjobb i ett samarbetsprojekt med Vattenfall, Chalmers och en norsk startup som hette Thor Energy. Exjobbet handlade om utveckling av toriumbaserade kärnbränslen, och efter examen fick jag jobb som utvecklingsingenjör där.
Efter ett knappt år sökte jag och fick medel från norska forskningsrådet för att bli industridoktorand, så jag doktorerade samtidigt som jag arbetade för Thor Energy och blev forskningschef. Forskningen började med rent teoretiska simuleringar av neutronflöden i reaktorhärden och gled efterhand in på fysikaliska förlopp i bränslematerialet. Efter disputation stannade jag bara en kort stund på Thor Energy, eftersom jag börjat tappa tron på konceptet med toriumbränslen.
Jag fick jobb på konsultföretaget Chalmers Industriteknik och arbetade som koordinator för ett strålningsvetenskapligt kompetenscentrum (SAINT), samtidigt som jag utförde några forskningsprojekt som berörde kemiska egenskaper hos toriumbränslen, först som konsultuppdrag åt Thor Energy och sedan självständigt för forskningsmedel som jag själv ansökt om. Jag längtade tillbaka till akademin (det finns ett begränsat antal gånger jag orkar höra frågan ”hur mycket pengar tjänar vi på det?”) och när jag fick ett erbjudande om att forska inom fusionsplasmafysik på Chalmers tackade jag ja omedelbart, trots att jag bytte en tillsvidareanställning mot en tvåårig anställning med lägre lön.
När den tvåårsperioden närmade sig sitt slut sökte jag forskningsmedel för ett projekt inom radioekologi och fick medel för att forska om det på Göteborgs Universitet, och när det projektet var slut fick jag möjlighet att hoppa på ett annat projekt, inom radiobiologi. Så man kan säga att jag har glidit från reaktorfysik, via materialfysik, kärnkemi och radioekologi till radiobiologi. Den enda röda tråden är att strålningen har varit en del av det hela vägen, men metoderna man använder sig av är minst sagt olika. Jag började med att programmera och nu dissekerar jag råttor som sagt…
Vad är det du främst har tagit med dig från studierna?
Eftersom vägen varit så krokig så tror jag mest att det är själva förmågan att lära mig nya saker som varit mest värdefull. Sen har faktiskt deltagandet i föreningslivet under studietiden varit väldigt viktigt. Chalmers sångkör var oerhört viktig rent socialt, men allt skrivandet i Finform och Tofsen var nog nyttigare övning för ett arbetsliv där jag skriver ganska mycket. Att vara kassör i F6, producent för F-spexet och turnékommitté i kören gav erfarenheter av projektledning som är användbara både när jag leder forskningsprojekt och organiserar konferenser. Sist men inte minst tycker jag faktiskt att allt tramsande på scen i F-spexet som jag ägnade mig åt gav en bra övning i att improvisera, vara underhållande och tydlig (och högljudd!) som jag försöker använda i min undervisning och forskningsförmedling. Sensmoralen? Läs kurser du gillar – du vet aldrig var du hamnar i yrkeslivet. Och var med i så många föreningar du orkar. Kul under studietiden och nyttigt efteråt.
Vilken kurs har varit mest värdefull för dig?
Det är faktiskt omöjligt att svara på. De första kurserna var ju bra för att sen kunna förstå de senare kurserna, och längs den krokiga vägen har jag nog lyckats använda småbitar av de flesta av de senare kurserna. Men Kvanten Som Den Var Förr (TM) var nog den bästa erfarenheten i stort. Då läste vi all kvant under en läsperiod och slet som små djur och lärde oss sjukt mycket om studieteknik och uthållighet och sammanhållning på kuppen.
Hur fick du ditt första jobb?
Mitt första jobb var ju som sagt på Thor Energy där jag gjorde mitt exjobb, och ansökningsprocessen kändes mest som en formalitet, eftersom de gillade mitt exjobb och ville ha in mig. Ingen fantastisk lärorik upplevelse att dela med sig av, bortsett från ”gör ett bra exjobb”.
Finns det något med livet efter examen som inte alls var som du tänkt dig?
Kalla mig naiv, men när jag pluggade så trodde jag nog att ungefär när man börjar jobba, så blir man också Vuxen, och sedan förblir man en enda statisk person ända tills man går i pension och då slutar att vara Vuxen och blir Gammal istället. Det visade sig alldeles fel. Det pågår en förbaskad massa personlig och professionell utveckling hela tiden. Ni kanske inte är så naiva som jag var, men fundera lite över det ändå. Var öppna för utvecklingsmöjligheterna.
..
Om du skulle ge ett tips till en student på sektionen, vilket tips skulle du då ge den?
Gör något gött av studietiden. Du kan ju inte bara se det som en transportsträcka till examen. Det går som sagt att lära sig mycket viktigt av föreningslivet, och vilka kurser du läser behöver inte betyda jättemycket för vad du senare jobbar med. Men lär dig att skriva. Det är förbaskat mycket usla rapporter som skrivs runtom i Sverige. Kan du inte beskriva vad du kommit fram till i ditt arbete så kunde du nästan lika gärna låtit bli.
Har du fortfarande kontakt med dina kursare?
Två av mina kursare är mina allra bästa vänner. Det har inte hjälpt mig professionellt men är ju en underbar tillgång socialt. Sen är det ganska många som jag bara har Facebookkontakt med. Det kanske låter ytligt, men det hjälper ju när man trillar på ett bekant namn eller ansikte någonstans att man vet lite på ett ungefär vem det är. Det är ju en tillgång socialt, och förr eller senare kanske det råkar bli en tillgång professionellt också, även om sannolikheten minskar när man börjar ägna sig åt råttdissektion som yrke.
Har du gjort något specifikt utanför student/arbetslivet som har hjälpt dig utvecklas som person?
Jag tror att det som är mest utvecklande för mig som person är att möta människor (både professionellt och privat) och, när jag hittar ett personlighetsdrag som jag verkligen gillar, att försöka ta efter det. Sen är jag kanske som… en del… andra fysiker en bit ut på det berömda spektrat, så det är ju lite jobbigt att möta alltför många människor, men det är bara att öva. Och så har jag gjort en del dumheter. Det är förbaskat utvecklande för ödmjukheten. Jag blir bara mindre och mindre dömande med tiden.
Varför valde du att läsa på Chalmers och varför Teknisk fysik/matematik?
Alltså… jag är ju femte generationen ingenjör. Inga påtryckningar från föräldrarna direkt, men som storasyster så har man ju en undermedveten känsla för vad som är Rätt Sak Att Göra. Jag började faktiskt först på Data, mest för att mina gymnasiepolare sade att jag inte kunde något om datorer. Det var förbaskat roligt där, men efter ett par veckor på nollningen (jo, det hette så då) kom det två dataingenjörer och berättade om sina yrkesliv, och jag tänkte att ”Nej!!! Nej nej nej nej nej, det verkar utomordentligt tråkigt, det här blev ju alldeles fel.” och så skrev jag ett långt och ödmjukt brev till Chalmers registrator och bad att få byta till Teknisk fysik istället. Jag hade en gymnasiekompis som hade gått där ett år och sade att det var jättecoolt, och det var det ju.
Är det något annat du skulle vilja berätta? Någon anekdot eller annat kul som du gjort och som skulle kunna intressera studenter?
Jag hade en period när jag verkligen kände att jag orkar inte med ett skrivbordsjobb ett enda år till. Då tog jag motorsågskörkort och utbildade mig i professionell trädklättring. Sen fick jag ett skrivbordsjobberbjudande (det med fusionsplasmafysiken) som jag inte kunde motstå ändå, så det blev aldrig någon professionell trädfällning som var tanken. Men nu tänker jag att om jag tröttnar eller kommer för nära utmattningssyndromets rand igen så kan jag ju byta spår ganska kvickt. Och hamnar jag aldrig där så gör det mig åtminstone till en mer användbar vän/granne/släkting. Det är häpnadsväckande få som vill ha sina neutronflöden simulerade eller råttor dissekerade, betydligt fler som vill ha sina träd fällda.
————————————————————————————————————–
Tack för att du läste denna intervju med Klara Insulander Björk! Om du är alumn och är intresserade av att vara med på en intervju, eller känner någon som är det, får du gärna mejla till farm.alumni@ftek.se.
